Hur kan man egentligen förklara det här med KINOpraktiken? Själv har jag hört grundaren Micke Dahlström dra liknelsen med glödlampan då och då...
Du har en lampa som med en sladd är ansluten till eluttaget i väggen. När du trycker på strömbrytaren tänds lampan... när du trycker igen släcks den. Det vet vi väl alla hur det fungerar eller hur? Någon drar ur sladden ur väggen, du trycker på strömbrytaren och vad händer då? Ingenting! Logiskt eftersom lampan inte längre har kontakt med strömmen tänker du...
Vi liknar nu detta vid vår kropp och hur den fungerar. Eluttaget på väggen är hjärnan och lampan är muskeln. Hjärnan skickar signaler till muskeln när den ska spännas, men om hjärna och muskel inte har kontakt med varandra hur ska du då kunna muskeln kunna fungera? Logiskt eller hur?
Det är detta vi får fram med hjälp av muskeltestning, att du vid svaghet i testen inte riktigt har kontakt mellan muskel och hjärna. Anledningen till att den här kontakten mellan muskel och hjärna slutat att fungera kan vara flera. Exempelvis felaktig belastning, en smärtsam skada eller stress och oro.
Det vi KINOpraktikterapeuter gör är att med olika tekniker återskapa kontakten mellan muskel och hjärna, men vi strävar också efter att hitta grundorsaken till problemet. Kanske är det den där händelsen/skadan för många år sedan som är boven i dramat?!?
